Det är skillnad på att bli slagen fysiskt och på att bli slagen psykiskt, alltså i själen. Man kan ta nästan hur mycket som helst förutom när det kommer till att bli sårad, sviken osv och känna det inuti sig. Känna en smärta som inte ens syns på utsidan.
De ärren som inte syns är alltså de som gör ondast.
Och det är också det som är det jobbiga, folk märker det inte för det inte  är tydligt. Om man visar det märker folk men om man håller det inom sig så finns det ingen som kan hjälpa. Ingen som kan försöka få en att må bättre.