När jag var yngre så var jag så himla känslig för det hände så mycket omkring mig på en gång, min mamma och lillebror flyttade ifrån mig,började högstadiet och var en liten fegis som inte vågade något. Tur att man fått lite självkänlsa och självförtroende iallfall.

Efter ett tag så byggde jag upp styrkan på mina axlar och var mer självständig och var inte lika ''svag'' som jag en gång var, jag höll då allt inom mig. Jag kunde inte gråta, även hur mycket jag än ville så gick det inte på flera månader,och det är ärligt talat jobbigt att ha det så.

Jag hade nästan blivit för stark, hur man nu kan bli det.. Och nu på senaste så har det kommit massa känslor igen så nu kan jag börja gråta för vad som helst, känns som jag gråter jämt nu. Och NU när jag väl kan det, så vill jag det inte! Ibland börjar jag gråta fast jag inte ens vet varför jag gråter, det kan till och med vara att jag är så lycklig så jag gråter. Knepigt det där..

---